Tid, tillit och sakpolitik. Det är tre viktiga förutsättningar i de tidiga diskussionerna för att bilda en blocköverskridande koalition i kommuner och regioner. Det visar en studie gjord vid Linköpings universitet.

Blocköverskridande majoritetsstyren blev allt vanligare efter valet 2014 i kommuner och regioner som en följd av det nya politiska landskap som bildades när Sverigedemokraterna gjorde stora framsteg i många lokala och regionala val. Bara några år tidigare hade det i många kommuner varit otänkbart att till exempel Moderaterna och Socialdemokraterna skulle styra ihop. Efter valet 2010 var blockpolitiken starkare än någonsin, en situation som förändrades radikalt då Sverige efter valet 2014 haft fler blocköverskridande styren än någonsin.

Johan Wänström, forskare vid Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) vid Linköpings universitet, har kartlagt och studerat de blocköverskridande koalitionerna. Den senaste rapporten Koalitionsbildningsprocesser i ett nytt politiskt landskap – förberedelser för ett handlingskraftigt styre bygger på intervjuer med 26 ledande politiker i kommuner och regioner som bildat blocköverskridande majoritetsstyren efter valet 2014. Rapporten är den tredje i ett forskningsprojekt finansierat av Sveriges kommuner och landsting om att styra blocköverskridande och i minoritet.

– Det är ett stort arbete att bilda nya koalitioner och förberedelserna tar tid, men politikerna har varit beredda att göra det och varit ambitiösa. Det finns ju inga gamla vanor att falla tillbaka på när man ska gå in i samarbete med partier som tidigare varit ens politiska motståndare, säger Johan Wänström.

Tidigare erfarenheter av samarbeten mellan olika partier och politiker präglar ofta koalitionsbildningsprocesserna. Om förståelse och tillit redan finns upparbetat mellan de ledande politikerna kan processen gå relativt fort, även om partierna i fråga aldrig tidigare suttit i samma styre. För vissa har den största utmaningen att förankra den blocköverskridande koalitionen inom det egna partiet.

En framgångsfaktor för de nya styrena är att partierna tidigt måste börja diskutera de politiska sakfrågorna: i vilka frågor tycker man lika? Vilken politik vill man arbeta aktivt med under mandatperioden? Och i vilka frågor går åsikterna så mycket isär att man inte kan driva på för att få någon stor förändring under mandatperioden?

– I många av de här kommunerna blir gången omvänd. Förr var det bara fokus på vilket parti som ska styra vilken nämnd, nu blir det i stället sakpolitiken som är viktigast. De ledande posterna i nämnder och styrelser blir en senare fråga.

Blockpolitiken bygger på att den politiska konfliktlinjen följer en höger-vänster-skala, vilket i många fall stämmer väl överens med partiernas ideologiska skillnader, inte minst på riksplanet, och i synsätt på till exempel fördelningspolitik och offentligt eller privat ägande. Men kommuner och regioner jobbar med andra typer av frågor och där kan till exempel Moderater och Socialdemokrater ha stora likheter i synsätt vilket också möjliggör nya koalitioner. Är då blockpolitiken död?

–Nej, jag anser inte att blockpolitiken är död, en tredjedel av kommunerna i Sverige har fortfarande ett traditionellt blockstyre. Däremot har den inte samma ställning som för fem-tio år sedan. Samtidigt är väljarna vana och har en förväntan på en höger-vänster-politik, och det tror jag kommer att luckras upp på sikt.

Hur kommer det politiska landskapet att förändras?

– Det är det oerhört svårt att sia om, både på riksplanet och det lokala planet. För många kommuner kommer det att bli oerhört avgörande hur man hanterar Sverigedemokraterna. Den dagen Sverigedemokraterna blir en del av ett politiskt styre så kommer det politiska landskapet att förändras ganska radikalt, säger Johan Wänström.