Veckans politiska huvudnummer i svensk inrikespolitik blir – utrikespolitiken. På onsdag debatteras den i riksdagen. Men redan på tisdag, något mer i skymundan, bjuds politisk batalj i en interpellationsdebatt när fyra moderater går till attack mot regeringens arbetsmarknadspolitik. Så visst finns oppositionen kvar…

På onsdag morgon presenterar utrikesminister Margot Wallström (S) regeringens utrikespolitiska deklaration och sedan blir det utrikesdebatt. Hittills är utrikesministern och 21 riksdagsledamöter anmälda till den fyra timmar långa debatten.

Vi kan räkna med att Margot Wallström kommer att tala mycket om att Sveriges ska ha en mer aktiv roll i FN. Den nuvarande regeringen tycker att den föregående (läs: förutvarande utrikesministern Carl Bildt (M)) inte var nog engagerad i FN-relaterade spörsmål. Det blir sannolikt också ordväxling om den svenska regeringens erkännande av Palestina där oppositionen är besk i sin kritik.

Men debattonen i utrikespolitiken lär inte bli lika tuff som när oppositionen på tisdag eftermiddag i kammarens talarstol går till attack mot regeringens jobbpolitik. Då är det interpellationsdebatt. Regeringens företrädare, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, får en hagelskur av kritiska frågor över sig. Hon har dock fördel av att redan veta vad det är de fyra moderaterna, en kds-företrädare och en vänsterpartist tänker kritisera – eftersom interpellationer är frågor inskickade skriftligt i förväg.

Statsrådet Johansson får inleda debatten med att svara vänsterpartisten Ali Esbati om hon är beredd att stoppa den allmänna visstidsanställning som alliansregeringen införde 2007. När en anställning benämns som allmän behöver inte arbetsgivaren uppge några särskilda skäl till att den är tidsbegränsad. En allmän visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning när en arbetstagare varit anställd med denna anställningsform i mer än sammanlagt två år under en femårsperiod. V vill ha bort allmän visstid. Fackföreningsrörelsen likaså. Men vad säger S- och MP-regeringen?

Moderaten Christian Holm  har samma fråga, fast han är tvärtom angelägen om att Ylva Johansson ska lova att låta bli att ta bort den allmänna visstidsanställningen. Holm frågar dessutom, i en annan interpellation, om regeringen är beredd att utöka möjligheten till provanställningar från sex till tolv månader. Det är, menar Holm, ett sätt att att sänka trösklarna ytterligare för inträde på arbetsmarknaden och därmed ett sätt utveckla arbetsrätten.

Hanif Bali (M) undrar i sin interpellation om regeringen avser att ”fortsatt att uppnå målet om lägst arbetslöshet i EU till 2020”. Bali tvivlar på att det verkligen är möjligt och pekar på att regeringen så sent som 20 januari i år hade reviderat upp arbetslöshetsprognoserna. Bali skriver i interpellationen:

– Samtidigt verkar regeringen backa från det som tidigare utpekats som nyckelreformer, till exempel traineejobben. Den breda översynen av Arbetsförmedlingen som efterfrågats av många har lagts ned, trots att regeringen i regeringsförklaringen utlovade att myndigheten skulle reformeras i grunden. Det samlade intrycket är att regeringen retirerat i jobbfrågan.

Så frågan är, kommer arbetsmarknadsministern medge att regeringen ”retirerar” i jobbfrågan? Naturligtvis inte. Först och främst kommer hon att skylla på alliansen för att den med hjälp av SD körde över regeringens budgetalternativ och därmed krympte anslaget för jobbpolitiken, sedan tänker hon framhålla allt som trots allt görs för att förhindra att januariprognosen blir verklighet och därefter utlovar hon kommande satsningar i de nya budgetarna för 2016, 2017 och 2018, som ju Alliansen, enligt Decemberöverenskommelsen, lovat att släppa igenom i riksdagen.

Utöver dusterna med moderaterna Holm och Bali ska arbetsmarknadsministern även parera attacker från moderaterna Katarina Brännström – som frågar ”vilka specifika satsningar ämnar arbetsmarknadsministern genomföra för att leva upp till det ambitiösa målet om nyanländas sysselsättning inom två år?” – och Lars Püss, som vill veta hur Ylva Johansson ser på bemanningsbranschen, som Püss påpekar att regeringens stödparti V vill förbjuda.

Det har hävdats i debatten efter Decemberöverenskommelsen, DÖ, att den lägger ”en våt filt” över riksdagen, att endast SD blir kvar som oppositionsparti. Men den som följer riksdagsdebatterna, och i synnerhet dess interpellationsdueller och replikväxlingar i frågestunderna (där inga frågor presenteras i förväg) ser en annan, mer nyanserad bild av politikens utövande. Alltså ser man att det fortfarande finns en aktiv opposition där sex partier ständigt försöker lägga ut snubbeltråd för regeringen. Även Vänsterpartiet är med och hugger. På tisdag vill till exempel Linda Snecker (V) i sin interpellation veta vilka åtgärder Ylva Johansson kommer att vidta för att möta kritiken från FN:s tortyrkommitté:

– Tänker statsrådet ta några initiativ för att förhindra att barn även i fortsättningen placeras i svenska häkten med restriktioner?

På tisdag är det inte bara Ylva Johansson som får sina fiskar varma. Även den miljöpartistiska bostadsministern Mehmet Kaplan ställs till svars, bland annat av moderaten Ewa Thalén Finné, som i sin interpellation skriver:

– Det har nu gått drygt fyra månader sedan regeringen tillträdde och hittills har de politiska förslagen på bostadspolitikens område lyst med sin frånvaro. Mina frågor till statsrådet är därför: Vilka konkreta åtgärder har statsrådet vidtagit för att öka nyproduktionen av bostäder främst i våra stora städer där bostadsbristen är som allra störst? Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta framöver för att öka bostadsbyggandet i Sverige?