Sverige kommer sannolikt att få en mittenregering bestående av antingen Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna eller en där Socialdemokraterna, Centern och Liberalerna ingår. Det är den troliga utgången av 2018 års riksdagsval.

Politiskt dödläge har inträtt i frågan om vilket eller vilka partier som ska bilda regering. En rak fortsättning på det som gällde fram till valdagen är att den rödgröna minoritetsregeringen, med aktivt stöd från Vänsterpartiet, sitter kvar. I grunden är det parlamentariska läget exakt likadant som under föregående mandatperiod.

Men det kommer inte att ske eftersom de fyra allianspartierna och Sverigedemokraterna som – om de går samman bildar majoritet i riksdagen – sagt att de inte tänker låta det bli så. Vid en statsministeromröstning avser de fem partierna att rösta nej till Stefan Löfven.

Vad händer då? Jo, riksdagens då nyvalda talman – vem som till slut väljs – överlägger med samtliga partier för att utröna vem som i så fall ska träda till som regeringschef. Talmannen drar sina slutsatser och presenterar ett förslag. Alla partiledare – utom SD-ledaren Jimmie Åkesson och V-ledaren Jonas Sjöstedt – är mer eller mindre möjliga, även den nyss avsatte S-ledaren Stefan Löfven (som trots att han röstats bort fortfarande leder regeringen i form av en expeditionsministär).

I riksdagsomröstningen om ny statsminister och regeringsbildare gäller att föreslagen kandidat godkänns om inte fler än hälften av ledamöterna röstar emot hen. Har kandidaten bara en enda ja-röst, färre än 175 nej-röster och resten nedlagda väljs hen till statsminister.

När statsministern är utsedd ska den partiledaren bilda regering, vars första viktiga uppgift blir att lägga fram förslag om statsbudget för 2019. Samma sak igen som vid statsministervalet: Budgeten godkänns om inte en majoritet, 175 eller fler, röstar nej till regeringsförslaget. Blir det nej kan ett alternativ från en oppositionell majoritet votera igenom sitt förslag, något som ju hände hösten 2014.

Den gången, för fyra år sedan, meddelade statsminister Stefan Löfven (S) efter nederlaget i riksdagens budgetomröstning att nyval skulle utlysas. Men detta avvärjdes efter förhandlingar mellan den rödgröna regeringen och de fyra allianspartierna, som kom överens i den så kallade Decemberöverenskommelsen, DÖ.

DÖ innebar att största partikonstellation skulle få igenom sina budgetar. Det gick till så att de rödgröna partiernas förslag släpptes igenom eftersom Alliansen inte lade fram något gemensamt motförslagoch därmed förhindrade Sverigedemokraterna från att med ja-röster till Alliansen stjälpa S-MP-V-budgeten.

I DÖ ingick också att samma princip skulle komma att gälla även under den nu inledda mandatperioden 2019-2022. Om då Alliansen hade blivit större än den rödgröna konstellationen skulle S, MP och V avstått från att lägga gemensamt motförslag i budgetomröstningen och därmed förhindrat SD från att stjälpa en alliansbudget.

Men som bekant bröt Alliansen DÖ sedan först Kristdemokraterna hoppade av och övriga tre allianspartier följde efter. Ändå arbetade riksdagen vidare resten av mandatperioden efter det som stadgats i DÖ. De rödgröna budgetarna har släppts fram. Hade DÖ fortfarande gällt skulle i nu rådande läge Stefan Löfvens S-ledda koalitionsregering ihop med Miljöpartiet, understödd i riksdagen av Vänsterpartiet, ha fortsatt – eftersom de rödgröna, om än knappt, är fortsatt största partikonstellation efter valet i söndags.

Nu är läget ett annat än i december 2014. DÖ finns inte och Alliansen har sagt att den inte tänker låta Stefan Löfven sitta kvar och med nuvarande rödgröna konstellation få lägga fram en regeringsbudget. De vill inte låta Vänsterpartiet ha fortsatt stort politiskt inflytande.

Vad blir det då i stället? Faktiskt är det ingen som vet. Förhandlingar mellan partierna påbörjas.

• Socialdemokraterna har sagt att de vill bilda en ny regering över blockgränsen, ihop med Miljöpartiet, Centern och Liberalerna.

• Centern och Liberalerna har sagt att de vill hålla ihop de fyra allianspartierna under moderaten Ulf Kristerssons ledning och att de gemensamt ska komma överens med Socialdemokraterna och/eller Miljöpartiet om ett blocköverskridande regeringsunderlag. Om det innebär blocköverskridande regering eller bara samarbete i riksdagen är oklart.

• Moderaterna sneglar åt möjligheten, om Alliansen inte håller ihop, att bilda regering ihop med Kristdemokraterna i förhoppning om att få riksdagsstöd från både L och C, men även från SD.

• KD vill ha alliansregering, men kan också tänka sig en i riksdagen SD-understödd koalition med Moderaterna.

• SD vill regera ihop med M och KD. SD hotar med att fälla varje försök till regeringsbildning där inte SD får något alls att säga till om.

Hittills har både Centern och Liberalerna sagt att de inte alls kan tänka sig en regering som blir beroende av stöd från SD. Moderaterna och KD är mer luddiga på den punkten.

I en analys i Dagens Nyheter har de politiska reportrarna Anders Bolling och Hans Olsson presenterat tio olika tänkbara regeringsvarianter, varav bara två bedöms ha ”viss chans”:

• Antingen en koalition mellan S, MP, L och C som trots minoritet i riksdagen klarar sig eftersom V inte torde fälla den.

• Eller en koalition mellan S, C och L Den skulle kunna ha riksdagsöverenskommelse med MP och sannolikt komma att tolereras av V.

Övriga DN:s åtta presenterade varianter bedöms som ”osannolika”, ”svårmanövrerade” eller ha ”små chanser”.