Musik kan användas till mycket. Inom libanesiska Hizbullah och palestinska Hamas finns musikformen anashid som ska väcka känslor, skicka budskap och skapa enighet. Musiken blir en del av människors identitet. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.

– En av dem jag intervjuade sa att musiken triggat honom till att våga utföra handlingar som egentligen går emot människans natur, säger avhandlingens författare Carin Berg.

Vid sidan av marscher och klassisk musik är anashid en av få accepterade musikformer inom islam. Närmast kan anashid beskrivas som hymner med i grunden religiöst innehåll. Teman i dem kan vara motstånd, nationalism, jihad och protester mot Israel. De politiska budskapen blandas med religiösa.

En av hennes slutsatser är att anashid dels används för att elda på massorna vid politiska events och manifestationer, dels som bakgrundsmusik i propagandavideor.

− Det var tydligt vid de events jag var med på att musiken kan frambringa känslor och beröra på ett sätt som ingen annan informationskanal kan. Därmed blir också anashid ett kraftfullt verktyg för ledarna att styra människors tankar och känslor med, säger hon.

Hon kan genom sin forskning visa att det inte finns någon strikt gräns mellan det organisationella och det privata.

– Oavsett om du har en formell position eller är en supporter så är du Hamas eller Hizbullah. Uppdelningen vi kan ha i Sverige mellan en privat sfär och engagemang i ett politiskt parti finns inte bland de här medlemmarna. Därför hörs anashid också ofta i sammanhang utanför organisationernas egentliga sfär.

Fältarbetet med intervjuer, observation och informella samtal gjorde Carin Berg under nio månaders vistelse i Mellanöstern.

– Om någon inom Hizbullah, som har en väloljad kontrollapparat för konstuttryck, skulle spela förbjuden musik leder detta ofta inte till ytterligare påföljd än att någon säger ifrån. I Hamas är kontrollen mer flytande och där kan i stället enskilda personer ta lagen i egna händer på ett annat sätt, som att till exempel abrupt stänga ner konserter eller stänga CD-butiker som strider mot organisationens normer, säger Carin Berg.

Inställningen till censuren är delad bland gemene man och kvinna.

– En del jag intervjuade tyckte att anashid hjälpte dem att hålla sig fokuserade på det som är viktigt i livet. Andra upplevde det mer som ett hinder att de ständigt måste lyssna på den här musiken och att det hämmar dem som vill utvecklas musikaliskt, säger hon.