Myndigheterna ska i huvudsak själva bestämma hur och var de ska lokalisera sina verksamheter och göra det effektivt och ekonomiskt – men också ta hänsyn till regional tillväxt. Det anser Statskontoret i en rapport till regeringen om statliga myndigheters lokalisering.

Statskontorets rapport kom samma dag som den riksdagsförankrade Landsbygdskommittén presenterade sitt delbetänkande med krav på fler utflyttningar från Stockholm. Även om Statskontoret tycker att statens myndigheter först och främst ska hålla hårt i plånboken och tänka på effektivitet när de funderar på att låta flyttlassen lämna huvudstadsregionen öppnas ändå för möjligheter att omlokalisera:

• Myndigheterna ska vid beslut om lokalisering utgå från de krav på servicegivande som verksamheten ställer.
• Myndigheterna bör överväga nya former för sin fysiska service för att möta den demografiska utvecklingen.
• Myndigheterna ska vid beslut om lokalisering ta hänsyn till regional tillväxt.
• Myndigheterna bör överväga om de tillsammans med andra myndigheter på sikt har förutsättningar att skapa nya geografiska kluster av myndigheter utifrån regionala tillväxtbehov.

I och för sig anser  Statskontoret att myndigheterna själva ska avgöra lokaliseringsfrågor. Dock  påpekas att regeringen trots allt har stora möjligheter att styra:

• Regeringen har det samlade ansvaret för statliga myndigheters lokalisering och bör följa utvecklingen.
• Regeringen bör ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att komplettera det allmänna myndighetsregistret med uppgifter om var statliga myndigheter är lokaliserade.
• Regeringen kan ange lokalisering för hela eller delar av myndigheter genom deras instruktioner.
• Regeringen kan utvidga myndigheternas möjligheter att ta regional hänsyn genom ändring i myndighetsförordningen.

I Statskontorets kartläggning av hur det ser ut konstateras att det år 2014 arbetade 235.000 personer i statliga myndigheter. Staten finns representerad i alla län och i 265 av landets kommuner. 60 procent av myndigheterna har sitt huvudkontor i Stockholms län. De statliga arbetsplatserna finns ofta på större orter.

I absoluta tal minskade antalet statliga arbetstillfällen mest på de minsta tätorterna, det vill säga tätorter med en befolkning upp till 10.000 invånare. Totalt försvann 133 arbetsställen på dessa orter under perioden 2008 till 2014. Flest statliga anställda finns i Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län och i Uppsala län.

Som andel av befolkningen är de statligt anställda mest sällsynta de tre småländska länen Kalmar, Jönköping, och Kronoberg.

Andelen statligt förvärvsarbetande har ökat i städer med minst 50.000 invånare under perioden 2008 till 2014. Andelen statliga jobb i tätorter över 50.000 invånare har ökat i något högre grad jämfört med andra sektorer och i jämförelse med andelen av befolkningen som bor på dessa orter.

Staten har i många delar av landet stor betydelse för att personer med högre utbildning ska kunna få kvalificerade arbeten. Högst andel kvalificerad arbetskraft som har staten som arbetsgivare finns i Uppsala län, Gotlands län och i Västerbottens län.

Statskontorets undersökning visar att medborgare är nästan dubbelt så nöjda med servicen från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Polisen när myndigheterna har kontor i medborgarens egen kommun.

Däremot ger lokalisering av statliga myndigheter små effekter på den lokala och regionala arbetsmarknaden. Tillskottet av arbetstillfällen blir således ungefär det antal som lokaliseras till myndigheterna. Även om lokaliserade arbetsställen är relativt stora och tillhör de största enskilda arbetsgivarna i respektive region är detta sällan tillräckligt för att åstadkomma en radikal effekt på arbetsmarknaderna, till exempel genom att fungera som noder i ett växande kluster av verksamheter runt myndigheterna.

I kontakterna med myndigheter anser många medborgare att det viktigaste är att ärenden handläggs snabbt och att man får svar på sina frågor. Medborgare på mindre orter önskar i något högre grad än storstadsbor kunna besöka myndigheterna fysiskt. Även personer med utländsk bakgrund vill i högre grad kunna besöka myndigheters kontor för att kunna få hjälp med sina ärenden.

Statskontorets medborgarundersökning visar att många medborgare föredrar att ta del av myndigheternas servicegivande digitalt framföra att besöka myndigheten personligen. Myndigheterna bör därför fortsätta att utveckla sitt digitala servicegivande. Digital service är ofta kostnadseffektiv och ger möjlighet att förse medborgare med likvärdig service över hela landet.

Om myndigheten har ett kontor i kommunen så ökar dock sannolikheten för att medborgarna istället väljer besöker myndigheten.