Forskare har kartlagt 183 förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism i västvärlden. Resultaten visar att samtliga brister vad gäller utvärdering.

– Det behövs mer forskning för att se vilka metoder som fungerar och även fler långsiktiga satsningar. Många av de förebyggande projekten pågår inte tillräckligt länge för att effekterna ska kunna mätas och beläggas, säger Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet.

Studien är gjord av Morten Sager, forskare i vetenskapsteori, tillsammans med Ulrika Beckman och Erik Eriksson, båda biträdande forskare på Segerstedtinstitutet. De har gått igenom 111 vetenskapliga publikationer där totalt 183 insatser på olika nivåer beskrivs.

Det är insatser som antingen ska motverka intentioner att utföra terrorism och annan våldsbejakande extremism, motverka rekrytering till radikaliserade grupper eller skapa möjligheter att lämna dessa grupper. Det handlar bland annat om lokala insatser för att skapa försoning på Nordirland, exitprogram i Sverige, Tyskland och Norge samt utbildningar för unga och praktiker.

Forskarna hittade inget rapporterat utfall i materialet där en insats effektivitet framgår i förhållande till kontrollgrupp eller till alternativa insatser.

– Vi är inte särskilt överraskande. Det är generellt sett svårt att belägga effekter av förebyggande insatser. I detta material är det dessutom ett lågt antal händelser i absoluta tal, som terroristattacker eller antalet personer som rekryteras. Det gör det ännu svårare att statistiskt säkerställa att en insats har haft önskad effekt, säger Morten Sager.

Dessutom finns fler svårigheter med dessa förebyggande insatser, till exempel risken att grupper pekas ut och misstänkliggörs, och en överfokusering på enskilda individer framför extremistiska miljöer. Det berörs i flera av de kartlagda studierna.

– Resultatet är speciellt oroande med tanke på en nyligen publicerad rapport från Försvarshögskolan och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Den pekar på en utveckling av extrema islamistiska miljöer i Sverige och en tilltagande radikalisering samtidigt som vår rapport visar på bristande kunskaper om vilka förebyggande insatser som fungerar. Vi hoppas att vår rapport leder till att forskningsfinansiärer, politiska aktörer och vi forskare reflekterar mer över vilken typ av kunskap som behövs för ett bättre förebyggande arbete mot olika former av extremism, säger Morten Sager.